Med åror

Vi ska över till den andra stranden
dess gyllene grönrosa myller
hjälpta vidare, som snubblade
och några vänner som vinkar

av människor
blickandes utåt genom dimman
renheten i vår enkla riktning
över vågorna syns det oändliga blå
hur det bara fortsätter runt
och runt och
runt och
omkring

spåren vi lämnar i ringar efter oss
alla droppar
ner från åror höjda i dragen
som minnen ringarna försvinnande ut
under dimman i vita vågorna
som var det i våras vi barn var på väg ut

hur vi nu ut ur det vita
skär vår väg
genom kammar
med skvalet under skrovet
som förr bara känt dovt i tårna
nu resonerar genom hela kroppen
nu ut ur diset
mot det oändliga blå

där bakom oss alla samlade
med strumporna blöta
i skorna kalla
av plötsliga uppsköljda minnen
vid randen ut
till det okända

snart
när dimman oss
för dem har dolt
så snart
de sig vänder åter
till varandras eldar
för korta stunder av skär värme

medan vi
med åror ut
till det okända

blå